Bengt och jag var de som deltog från OK Roxen, eftersom Roland och Brigitte Alsén fick lämna återbud i sista stund. Det var inte så många från Östergötland, men desto fler från andra delar av Sverige samt många andra länder.

Vi åkte med Per Nordahl AB, vilken är den researrangör som vi anlitat oss av de gånger vi åkt på Veteran-VM. Det har alltid fungerat bra, även denna gång.

I centrala Åbo bodde vi på ett hotell precis vid strandpromenaden vid Aura å. Nära till det mesta.När vi kom fram fredag 2 augusti på förmiddagen, fick vi gå ett så kallat provlopp i sprint, vilket är trevligt, i mitt tycke. Dagen efter var det sprintkval. Både Bengt och jag är rätt nöjda med dessa, även om placeringarna är blygsamma. Men jag kom ändå i sk A-final, vilket är godkänt för mig.

Bengts målgång i sprintkvalet.

På söndagen var det dags för sprintfinalen. Arenan var belägen i domkyrkoparken. Bengt tog sig igenom sin bana, i värmen. Jag kände mig pigg, sprang på lätta ben, men stannade till för länge vid kontrollerna, kollade även några bredvid, så tiden rann tyvärr iväg. Men det var roligt!

På måndagen var det ett så kallat provlopp igen, denna gång i skogen några mil öster om Åbo. Vi traskade runt där, för att känna på terrängen med många gråa hällar (vi är ju vana vid gul färg här hemma).

Måndagskvällen var vi många som besökte Skolan, numera bryggeri och pub. Där bjöds vi, förutom på god husmanskost, på musik och ett mycket professionellt uppträdande av en grupp folkdansare.

På tisdagen var det kval i skogen, i närheten av gårdagens terräng. Bengt var där, men gav upp efter några kontroller, var knepigt tyckte han. Jag fick stanna på hotellet då jag drog på mig en förkylning.

På kvällen var det en liten tillställning med kaffe och tårta, eftersom Per Nordahl AB firade 40 år som resebolag i år. 

Onsdagen var det dags för medelfinal på samma arena. Bengt missade tyvärr en kontroll, var dock rätt nöjd annars. Jag provade att gå, men kom inte runt, var svårt och orkade inte ta tag i det jag missade.

Per Nordahl hade sin vanliga återkommande bankett på annan plats. Vi däremot passade på att träffa några tidigare vänner från Gävle. På en uteservering kunde vi ses, eftersom förkylningen började släppa.

Torsdag = ledig dag. Vi var med på guidad tur på Åbo slott, vilket var mycket intressant. Och det kändes i benen, sammanlagt 581 trappsteg fick vi gå för att ta oss igenom alla salar och prång. Även besök i kulturreservatet Klosterbacken hann jag med. Det är i princip det enda som återstår efter den stora stadsbranden 1827. Många mycket gamla trähus och hantverk visades.

Slutligen blev det dags för den sista tävlingen, skogsfinalen. Denna gång var vi västerut, i skärgården. Det var svårt, såg likadant ut överallt i våra ögon. Öppna hällar överallt. Men också mycket vackert då! Och mycket svårt att ha koll på alla detaljer, samt klara av de våta hällarna, efter en tidigare åskskur. Så Bengt gav upp, blev för halkigt. Jag lyckades ta mig runt. Ser inte så knepigt ut på kartan, men tog tid, eftersom jag bara gick, men är nöjd att jag klarade av det.

Kartan från skogsfinalen.

Mysigt café på skogsfinalen.

Som avslutning på tävlingsdagen bjöds vi på mycket svängig musik av en blåsorkester, trevligt!

Veckan har som helhet inneburit att vi fått se mycket, både olika skogsterränger och även i Åbo stad. Långa promenader, eftersom det finns många intressanta historiska platser, vilket jag gillar. Framtiden får utvisa om vi åker på liknande någon mer gång.

I Åbo kan man äta rullad glass. Mycket speciellt och gott!

//Barbro Östlund